Studieresor arkitektur & fastighetsutveckling till Porto

Tittar man på Instagram skulle man kunna tro att Porto bara är sirliga kakelplattor och torn – och för att vara rättvis är det mycket av det. En boom av turism har återupplivat den gamla stadskärnan efter decennier av avfolkning och försummelse. Nya företag och kaféer dyker upp, återställer de äldsta byggnaderna och polerar de azulejofasader som besökarna älskar. Låt oss inte bortse från det arbete som föregick denna turistboom som började med att Porto 2001 blev utsedd till Europas kulturhuvudstad.

Betydelsefullt för den arkitektoniska utvecklingen är Portos Arkitekturhögskola med Pritzker vinnare som Álvaro Siza Vieira och Eduardo Souto de Moura bland ”de sina” Siza Viera och Souto de Moura är till stor del ansvariga för att höja design och infrastruktur i Portoområdet till nya höjder. Även andra har bidragit som exempelvis  Kengo Kuma och medarbetare i samarbete med OODA som förvandat Portos slakthus till en plats för konst, föreställningar och arkiv under ett böljande keramiskt tak.

Porto har museer, konserthus och ett helt tunnelbanesystem som är arkitektoniska höjdpunkter. Stor fantasifullhet och framåtanda råder där man med restaureringar och ombyggnader av gamla fastigheter och ovanliga ytor skapar nytt.

Bland Sizas tidigaste arbeten för att få allmän uppmärksamhet var ett offentligt poolkomplex (Piscinas de Marés) invigdes 1966 för Leça da Palmeira. Anläggningen med de båda havsvattenpoolerna samt byggnaden med omklädningsrum och café är infällt i den naturliga stenformationen.

1977 efter revolutionen i Portugal, beställde Évoras stadsfullmäktige ett bostadsprojekt i utkanten av staden. Det är ett av flera som Siza skulle göra för SAAL (Serviço de Apoio Ambulatório Local), den nationella bostadsföreningen, bestående av 1 200 lågkostnadshus, några enplans andra tvåplans radhus, alla med utgång till gemensamma gårdar.

De flesta av hans mest kända verk finns i hans hemstad Porto, teahuset Boa Nova (1963), fakulteten för Arkitektur (1987–93) och Serralves Museum of Contemporary Art (1997).

Eduardo Souto de Moura föddes i Porto och studerade skulptur innan han bytte till arkitektur vid universitetet i Porto. Från 1974 till 1979 arbetade han med Álvaro Siza Vieira på hans arkitektkontor. Siza som uppmuntrade honom att starta sitt eget företag. Han började sin karriär som självständig arkitekt 1980, efter att ha vunnit en designtävling för Casa das Artes, ett kulturcenter med ett auditorium och utställningsgalleri i trädgårdarna i en nyklassisk herrgård i Porto.

Mellan 1989 och 1997 tillbringade Souto de Moura åtta år med restaureringen av Santa Maria do Bouro, ett halvt förstört kloster från 1200-talet i Amares och förvandlade det till en Pousada. 2011 vann Moura Pritzkerpriset bl.a. för hans arbete i med Estádio Municipal de Braga och Burgo Tower i Porto.

En spännande historia är den om den forna Carnandá Market i staden Braga, byggd och ritad på 80-talet som en saluhall och som senare ritades om till en kommunal musikskola, båda gångerna av Eduardo Souto de Moura.

Ett längre stenkast från centrala Porto i orten Santo Tirso ligger en skönhet från 1600-talet ligger det kommunala museet Abade Pedrosa. I en tillagd flygel ligger The International Contemporary Sculpture Museum. Hela projektet är ett samarbete mellan Álvaro Siza Vieira och Eduardo Souto de Moura med restaurerring av barockdelen och nybyggnad av den minimalistiska nya flygeln.

Andra sevärda objekt i Porto med omnejd är Casa da Musica av Rem Koolhaas och Ellen van Loon,  en brandstation i Santo Tirso av Ávaro Siza Vieira, Terminal de Cruzeiros av Louis Pedro Silva och Museu de Serralves i Porto av Álvaro Siza Vieira.