Fördelen med att lägga nästa studieresa i Lissabon är kombinationen av storstad och havsbris. Gänget som önskar ha det lite lugnare väljer att bo i Cascais, medan grupper som önskar mer liv och rörelse väljer att bo i Lissabon.

Lissabon ligger vackert på sju kullar vid nordsidan av viken Mar del Palha där floden Tejo har sitt utlopp i Atlanten. Det trevligaste och mest originella sättet att ta sig runt i centrala Lissabon är med hjälp av spårvagnar och hissar eller bergbanor. Den äldsta stadsdelen är Alfama med vindlande labyrintiska gator nedanför den moriska borgen Castelo de São Jorge. Baixa, som ligger väster om Alfama, är en stadsdel som med sina rätlinjiga gator har en helt annan karaktär. Här ligger det stora torget och trafikknutpunkten Rosso, varifrån paradgatan, den tolvfiliga Avenida da Liberdade utgår.

En medelpunkt för Lissabons nattliv finns i Barrio Alto och här finner du också många av stadens typiska fadoställen, de så kallade Casas de Fados. Fado, som brukar kallas den portugisiska bluesen, är landets egen speciella musik som måste upplevas på plats. Portugiserna själva går också gärna ut i stadsdelen Alfama.

Portugisisk arkitektur betraktas för närvarande med växande intresse av Europa och världen. Detta är bevittnat av de många artiklarna och böckerna som för närvarande publiceras på portugisisk arkitektur i allmänhet och om dess mest hyllade representanter, Fernando Távora, Álvaro Siza och Eduardo Souto Moura.

Av olika historiska, geografiska och kulturella skäl var Portugal länge isolerat från europeisk arkitektur. Det fanns arkitekter som ex. Keil do Amaral, Fernando Sousa och Álvaro Siza Viera som under 1950 och 60-talet utmanade den ”fascistiska” rådande smaken med nyskapande.

Efter revolutionen den 25 april 1974 försvann den totalitära regimen. Viktiga förändringar inträffade, inte bara politiskt utan också ekonomiskt, socialt och kulturellt. Med denna omvandlingsprocess uppstår två tillhörande faktorer – ett växande socialt intresse och ett progressivt institutionellt erkännande av arkitektrollen. Dessa gav viktiga arbetsmöjligheter till nya generationer av arkitekter. Det var dock vid den här tiden några arkitekter av de senaste generationerna (Eduardo Souto Moura, Gonçalo Byrne, João Luís Carrilho da Graça) som tog sig an att rita och bygga emblematiska byggnader.

I Portugal finns det ett stort allmänt och lokalt intresse av arkitektur, vilket skapar en ökad kritisk medvetenhet, inte bara inom det professionella området utan också i den lokala förvaltningen och befolkningen i allmänhet. Begrepp som stadskvalitet är väl etablerat, inte bara när det gäller isolerade arkitektoniska objekt. Förnyelse både i historiska centra och nergångna områden engagerar både profession och allmänhet. Experiment som Quinta da Malagueira i Évora, rekonstruktion av Chiado, Expo ’98 eller de insatser som åstadkommits genom Polis-programmet är alla exempel på detta.